Att vänja sig och nöja sig

 

Mänsklighetens undergång
Det är nästan så jag pratar om mänsklighetens undergång. Ärligt talat, att vänja sig och nöja sig tillsammans med EGOTS väg kan leda till undergången. Människans. Det är allvar nu. Det är på riktigt.

Vi är samhället
Vi tillsammans skapar samhället vi bor i. Vad stödjer vi? Samhället speglar vår samtid, vilka umgås du med, vad hör och ser du?

En sak vet jag det är att följa EGOTS VÄG leder bara till ett kroppsligt, mentalt självmord men innan dess utbrändhet, sjukskrivningar, stressrelaterade åkommor och luftslott av oviktiga saker.

Ska man vara glad nöjd och tacksam att man har ett jobb? Det är ”farligt” att vänja sig och att nöja sig, det är lätt att fastna i en vardag som man egentligen inte gillar men för att man måste ”för det är så det är.” Jag vill redan här lägga ut en varning över att vänja sig och nöja sig, se till att du använder din tid åt att göra saker som är gynnsamma för dig och där det inte handlar om att vänja sig eller nöja sig särskilt under aspekten ” Ja men det är ju som det är, jag får nöja mig med det” 

Läs även: Skillnaden på vara nöjd och vara nöjd som kommer förändra ditt liv

Hon vänjer sig snart? 

jag har skrivit om det här förut, bara en kort repetion. Min dotter är extremt morgontrött. Alltså extremt, men kvällspigg.  Hon har haft sju år på sig att vänja sig men hon kan inte gå upp på morgonen. Hon går inte att väckas till liv. Alls. Som sagt 7 år på sig att vänja sig, men det går ändå inte.  För att passa in i institutionens lagar och regler ska hon ändra på den hon ÄR?  Skolan kan vi diskutera i ett annat inlägg.  Men just nu kan jag bara åberopa vikten av återhämtning på skoltid. Varför får barn på dagis vila, men så fort man passerat 6 år i livet ska man helt plötsligt orka.  Inför vila, meditation efter lunch i skolans värld!

Läs även : Ja men din unge har ju ADHD

Läs även : Men tänk om det kommer en guldtraperad Fender med Jimi Hendrix autograf för 1000kr? 

Jag vill bara uppmärksamma det faktum att när du vänjer dig lägger du locket på för dig själv. Om det är känslor som du vänjer dig med att ha så fastnar det i ditt cellminne och varför skulle du vilja spara på det? Dåliga känslor till och med.

Är det faktiskt så att du egentligen är en guldfisk, som hatar livet på måndagar, tisdagar för att sedan vänja sig och tycka att det är OK onsdag, torsdag och fredag? Varje månad spelas samma scener upp för dig, varje vardag spelas samma repliker, samma ångest och sedan vänjer du dig. Veckorna går, månaderna går och åren går och du har vant dig . Med vad egentligen? Är det något som du vill vänja dig med eller ”är det så det är i den här världen?”

Lästips: Om att vänja sig – den osjälvständiga massan

 

När man vänjer sig tar man inte individen på allvar.

Individens ansvar eller samhällets problem? 

Ibland kan ”det är så i den här världen” användas som ursäkt för att slippa undan. Slippa ta tag i det man egentligen vill / borde / måste. Det är ju jobbigt att göra något som vi inte är vana vid.  Och vi orkar ju inte och då är det lätt att ge någon utanför oss själva skulden. Gärna ”samhället.”  Vi gör som alla andra eftersom vi är ett flockdjur.  Som andra gör är verkligen inte facit kom i håg det.
När alla gör som alla andra gör blir ”samhället”  ohållbart, ledsamt och jag kan använda ord som människans undergång.

I samhället lever vi efter de lagar och regler som finns, den som har en anställning har plikter att sköta för att få sin belöning.
”Det är så i den här världen, jag har ett jobb att gå till och du ska till skolan”     Ofta ”går det inte” att vabba, vara sjuk, vara ledig eller gör som man vill men jag börjar reflektera över ordet, beteendet Det går inte:

Lästips: Mina tankar kring Det går inte 

Läs tips: Går dina dagar i repris varje dag? 

som andra lever är inte facit

Att vara nöjd

Att lära sig att vara nöjd är en grundbult i SLH. Att inse, förstå att du redan har tillräckligt är mycket viktigt.
Ofta handlar det om att byta sitt grundtänk, sin grundförståelse i livet. Tänker du i det du har eller det du inte har. Brister eller tillgånger?
Jag talar om att vara nöjd flera gånger i flera perspektiv bland annat i den här bilden

spooky

 

Jasägare?

Jag har upplevt att många är ”Ja-sägare på jobbet”  Man säger gärna Ja kanske för att man inte orkar säga emot, man är rädd om belöningen eller vad det kan vara.  Om arbetsbördan är för stor dessutom är det lätt att säga Ja till övertid.  I mina jobb har jag fått order på att alltid säga ”JA, det fixar vi. SJälvklart fixar vi det. ” Säg bara ja om det ligger inom ramen för dina antällningstimmar.  Matar vi våra egon som alltid blir nöjda?

Så här skriver Martin Linder, Unionens förbunds ordförare i Kollega nr 4 2018
”De privata tjänstemännen i Sverige samlade tillsammans ihop 1,5 miljoner övertidstimmar per vecka förra året. För dem som arbetade övertid innebar det nästan en arbetsdag i veckan. Det är ett tydligt tecken på att arbetsbördan är för stor. Vi hinner helt enkelt inte med det vi ska på ordinarie arbetstid. Det är orimligt och ansvaret ligger på arbetsgivarna.  I ett hållbart arbetsliv är det skillnad på arbete och fritid. Semestern är tillför återhämtning. Ta vara på den. ”

Share This:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *