Som förälder är ens främsta uppgift att oroa sig för sitt barn. Maten är en riktig alkielhäl tycker jag.
Man vill att det ska ha det bra, äta näringsrikt och duktigt alla dagar i veckan – men det är det nog väldigt få barn som gör. Iallafall de som jag känner. Vissa gånger har det känts onödigt att handla och laga mat om ingen äter. Jag har rätt ofta varit sugen på att kasta hela matkassen i papperskorgen på väg hem från affären, utan att passera spisen och kastruller.
Jag avundas de föräldrar vars barn äter hela kostcirkel med god aptit varje dag. Utan tjat eller uppmaningar.
I grund är jag ganska intresserad av vad man äter, så länge man äter råvaror alltså livsmedel som inte behöver en förpackning. Jag dissar inte heller alla hel och halvfabrikat jämt, tror inte det om mig. Jag gör bara mina egna krossade tomater om kilopriset på de ekologiska är lågt.
Det jag vill komma fram till egentligen är “Its all in your mind” – och ganska lite av faktiska recept.
Vad kan man som förälder tänka på om man har ett barn som inte äter?
Se helheten – hur många måltider äts hemma egentligen? Lyssna med personal på skolan om barnet äter där.
Se helheten – ditt barn har just ätit en clubsandwich med bacon, tomat, dressing, sallad innan maten. När ni gjorde ett litet mellanmål.
Vad äter ditt barn? Bara kanterna på en brödskiva, innanmätet på en gurka, BARA såsen, Spagetti och ketchup? Spagetti utan ketchup eller bara ketchup? Bara Macdonlads?
Ditt barn kanske är FÖR hungrigt – Det är svårt att äta och vilja ha mat om man är för hungrig. Det är så. Det går ju liksom över och magen låser sig. Mota olle i grund genom att ladda upp med äppelbitar på väg hem från skolan, väl hemma kanske det är för tätt in på den riktiga måltiden.
Ser du vad ditt barn faktiskt har ätit eller tjatar du om att hon inte har ätit upp potatisen?
Tider – Servera mat på tid, vid regelbunda klockslag varje dag. Oavsett om du är hungrig eller inte ( då får man äta för att inte bli hungrig senare)
Du är mer förberedd och det är inte hela värden om barnet inte äter, för det kommer ett mellanmål om bara en liten stund.
Ät tillsammans alla! Detta är något konstigt och tydligen gammalmodigt, för nuförtiden äter folk när de vill och var de vill. Men återinför den gemensamma måltiden.
Ta bort godsaker – finns det inget onyttigt att hämta så finns det inget
Gör något / motionera aptiten och lusten till att äta ökar om ni tältar, gör spännande saker i skogen, åker pulka, paddlar kanot, har en cykeltur, klättar upp för ett “stort berg” ( en kulle?) gör en hinderbana, eller bara en picnic vid stranden.
Begränsa skärmtid ( även till den som är sjuk) det är lätt att hamna i ett olustigt och omotiverade tillstånd om man bara ser på skärm. Man vill hellre ha godsaker och har ingen ork, lust att äta det nyttiga.
“Måste smaka” Jag själv var villig att rymma från skolan och bamba om jag visste att det fanns en fröken som tvingade barn mig att smaka. Jag uppfattar det som tortyr om barnen måste smaka. Snälla varför? Om mitt barn skulle ha ont i magen och inte vilja gå till skolan om en fröken tvingar henne att smaka – låter jag henne skolka. PUNKT.
Det jag hellre vill att vi ska uppmuntra är tittmat. Mat som man inte behöver smaka på ( eller ens behöva vara rädd för att någon ska tvingen en att smaka på) utan man bara får titta på . Jag lovar och svär att tittmaten har högre “ätfrekvens” än måste smaka.
( PARANTENS! Jag vet inte hur många föräldrar som trugar och uppmanar sina barn att de måste smaka, jag har flera års erfarenhet av att dema, mao dela ut smakprover i butik, och många föräldrar uppmanar sina barn att smaka, barn blir trugade när de inte vill. Du kanske till och med uppmanar till kemikalietunga? Och utan att veta om det stödja jordens undergång? )
Gamla tips och ideer som man kan lyfta fram igen för att få igång lusten och motivationen till att äta.
Låt barnet laga mat, gör egna kokböcker/ recept, låt barnen laga mat till er, var med i affären, “hjälp till” (förövrigt tycker jag att “hjälpa till” inte är något man ska förespråka – det skapar inget ryggmärgsbeteende. )
NÄR SKA MAN BLI OROLIG?
Jag anser att man inte ska / bör bli orolig alls. Att oroa sig är en känsla, och känslor smittar så lätt om du som förälder oroar dig över att ditt barn äter för lite blir det ofta en ond spiral, scener och skrik och panik.
I grund och botten så vet en människokropp vad den behöver och äter det, så erbjud. Erbjud råvaror. Det kan bli svårt att höra sig själv, eller förstå sin kropps äkta signaler när man ständigt äter skräpmat, eller tillsatser, eller powerbars eller dricker Celsius.
Lästips
Därför är att träna på gym ett hot mot folkhälsan
